subhumangirl

Jag saknar mycket praktiska saker med Sverige. Som att man kan dricka vattnet som kommer ur kranen utan att sedan ca en timme efter ligga och vrida sig i magsmärtor medan diarrén sprutar ur alla hål man har. Eller att man kan ta för givet att man inte dör av värmeslag när man sätter sig i bilen. Eller får värmeutslag på undersida lår för att man glömde ta med sig en handduk att sitta på i bilen. I Sverige kan man gå runt i shorts utan att 95% av männen ropar saker man inte förstår och visslar, stannar med bilen och förorsakar en krock eller att dom vinkar och beter sig allmänt illa åt. Visar man för mycket hud här så är det kört. Gånger tusen.

MEN något jag inte saknar med Sverige är att är man något, om man har för roligt med sitt liv, är liiiite för lycklig så ska man genast hitta sin plats i ledet och stanna där. För detta är Sverige, mellanmjölk och lagomt i alla lägen. Passivt och kallt. Det är nog det enda jag inte saknar med Sverige. För Spanien är landet som jantelagen glömde alltså. Här är det kaos på gott och ont. Men de är nöjda och vana detta så livet i Spanien fortgår, detsamma gör Sverige. Lilla landet lagom.

Nu ska jag sluta klaga och se en film. Linas kvällsbok. Det känns som att jag är den enda tonåringen som inte sett den än.