KRETA!



Dit ska vi imorn, till Heraklion jag och Erik. Det uppväger för min brandmannasorg.

nu var det slut på det underbara...

Blod, svett och tårar är en perfekt sammanfattning för min vecka hos brandmännen, helt klart. Blod lite då och då när mina sköra fingrar måsta skruva, leta i små utrymmen osv. Svetten var en daglig kropssvätska, från kl 8 på morgonen till 4-5 på eftermiddagen. Tårarna kom när jag fick cellskräck i en syrgasmask med ögonbindel och i labyrinten vi fick gå i jättendal.

Men alltid, alltid när det var som jobbigast och när man tänkte: "hur fan tror dom att vi ska klara detta?!" så trodde dom på oss och när vi klarade av det omöjliga så fanns dom där med beröm och klapp på ryggen.

Jag har skrattat tills jag gråtit, jag har gråtit tills jag skrattat. Mina största fobier har blivit kastade i mitt ansikte, höjder, trånga utrymmen osv. Jag har druckit cacao cream 5-6 gånger om dagen, lärt mig otroligt mycket. Vi har ätit, druckit, sett, hört, kännt räddningstjänsten i 5 underbara dagar.

Jag önskar att det aldrig hade tagit slut. Om jag inte varit så otränad och så opepp på att träna upp mig så har jag lätt vilja bli brandman, speciellt med människorna som jag var med på praktiken. Bara bra människor!

Det känns så jävla surt att behöva gå tillbaka till läxor, måsten, press och tråkiga dagar i skolan när man har upplevt utmaningar varje dag, när man har längtat tillbaka fast man har träningsvärk ändå upp till öronen. SÅ ska det kännas, man ska vilja tillbaka. Som jag vill tillbaka till brandstationen.


I never felt so safe,
laying there on your sholder.
You are the rake.

someone save me from the firefighter

min praktik som brandman (kvinna?) har börjat bra,
jag har gjort mycket kul som man aldrig skulle gjort annars.
som att andas i en gasmask ala darth vader,
bada bastu (80 grader) med full brandmannamundering och darthgasmasken
samtidigt som jag lägger ett megapussel, dedu!

annat vi gjort är att vi har åkt i en sky lift typ 20 meter ovanför marken,
sa jag att jag är höjdrädd? nej? ok. men det gick bra.
idag så har vi släckt en stackars docka som brann ca 15 gånger.
stina och jag skrattade ganska mycket åt dockan.

nu fattas det bara att åka stången, åh den beryktade stången.
sist jag åkte den (i åttan) så slog jag i mitt ansikte och åkte på det hela vägen ner.
inte naiz. men vad som hjälper före, under och efter en dag på brandstationen
är en eller femton koppar cacao cream. ohlala, vilken dryck!

imorn ska vi till sandö och hälsa på en brandmannaskola.
vi ska upp klockan 05:00, bilarna åker kl 06:45, det sög,
men vi kommer inte att vara svettiga drägg som vi varit hittills.
wiie! ah, det kommer väl en follow-up på dagen i sandö.

xoxo

I accidently carved your eyes out, sry.

sentimentalitet

Dear Daddy, I write you in spite of years of silence.
You've cleaned up, found Jesus, things are good or so I hear.
This bottle of Steven's awakens ancient feelings.
Like father, stepfather, the daughter is drowning in the flood
Yeah, yeah yeah, yeah yeah



Kul med fest på lördag!

only in dreams.

min favoritlåt med weezer för övrigt!

livet känns jävligt bra just nu förresten.



jag har klippt mig också!

Ut i kylan

Om vi hade en egen gård
där vi kunde ta hand
om varann
Där vi inte kör ut
varann
Ut ikylan
med iskalla regler
inne i värmen
kunde vi va.

Nationalteaterns bästa låt enligt min mening. Det är ju det vi gör, vi människor. Det vi är bäst på, att köra ut varandra utan anledning. Eller det många är väldigt bra på i alla fall. Vi dömer varandra. Vad hände med medmänskligheten? Folk blir nedsparkade på gatan och människor runtomkring går förbi, du är luft för dom. Det gör så ont i mig när man ser det överallt, vi trampar på varandra, litar inte på varandra längre. Det tål att sägs igen, vad hände med medmänskligheten?



RSS 2.0