subhumangirl

Jag har som ni märkt inte uppdaterat bloggen på ett tag så nu kommer ett monsterinlägg.


Tänkte börja med mina nuvarande två favoritlåtar som jag lyssnar på helahelahelahela tiden.

M83 – Midnight City
Adrian Lux – Boy - Radio Edit

(det är spotifylänkar, finns på tuben också aiiiight)


Jag mår bra. Självklart finns det dagar som gör att man börjar undra varför man är där man är och varför man gör vad man gör. Svart, svart, svart. Men så kommer man in i en glittrande tunnel och det fyrkantiga försvinner och byts ut mot mig och min form. Jag drar slutsatsen att jag mår bra. Mycket på grund av att jag har fångat dom tre absolut bästa människorna på min krok. Mina två bästa vänner Stina och Bonnica. Ni hjälper mig i alla lägen, vilket skick jag än är i. Och så självklart min älskade älskade Errol. Du är så god mot mig.


Jobbet idag gick bra, var mer effektiv än vad jag brukar kunna frambringa. Det kändes bra, så man kan gå hem med bra samvete. Just nu tittar jag på Family Guy säsong 4 på mute. Lyssnar på M83 och drömmer. Drömmer om två olika världar. Måste bestämma mig snart vilken som känns rätt. Men jag tror att jag vet. Jag tror att jag vet.


Dansa, dansa, dansa. Klättra ur bekymmer, byta skinn. Flying high.
Stay this time.


Skottland två veckor om en dryg månad. Det började som en resa jag behövde för att reda ut mig själv, en sorts semester för det mentala huset. Jag kom på mig själv, jag tog mig själv på bar gärning. Det funkade inte längre. Min kropp kändes för liten för mitt sinne. Jag måste ut. Så jag beställde en resa till Aberdeen på två veckor, åker ensam för att jag behöver det. Och jag känner ingen skuld. Inget dåligt samvete. För att piska igång livet.


Jag behöver massera min hjärna och lägga mitt hjärta i bomull. Men jag mår bra.