Det blev Handgemäng
Sitter och lyssnar på Det blev Handgemäng, träskblues från Göteborg. Googla, det är bra faktiskt.
Ni ska få se lite bilder från Edinburgh, ska bara berätta lite först. Jag hade ingen större brådska att ta mig dit igår, så jag pallrade mig till busstationen vid 11 typ, åkte 11.35 med megabus. Det var helt ok, bytte buss i Dundee. Lyssnade på musik och sådär och helt plötsligt så kommer vi ut ur skogen och där öppnar sig ett helt hav upp! Med slätt efter slätt med grönt, orange, rött, brunt, får, stenmurar och enstaka träd. Och bakgrunden till allt detta var ett enda stort hav. Jag kan utan att ljuga säga att jag skrattade och grät samtidigt. Det var för vackert för den simpla människohjärnan att ta in. Tydligen var det bara jag som tyckte det för det var bara jag som...flippade.
När jag kom fram till Edinburgh vid 4tiden så fick jag panik för jag scanade stället efter hostels och hittade bara typ femstjärniga hotell där man vid incheckningen fick en gyllene hummer på huvudkudden typ. Not my kind o' place sattsägaaah. Så jag gick helt enkelt in på ett utav dom där tjusiga och frågade rakt ut, var faen gömmer ni 10-pund-natten boendena? Han grimaserade rätt så fint åt mig och med snipig mun att runt hörnet fanns det ett hostel. Tack. Bitch. När jag vände mig om en gång för att titta om han tittade på mig så fick jag the stink-eye från en ur the staff. Big time. Det hette MacBackpacker. Okej, jag vet. Kanske inte det fiffigaste namnet men för 12 pund natten så fick det duga. Det var massor med ungdomar och från alla olika länder. Skittrevligt faktiskt. Väldigt chill lounge där folk hängde, vissa målade, andra komponerade musik. Jag satt i den stora soffan och läste.
Gick ut igen vid 5tiden och letade efter käk, hittade ett ställe som heter The Filling Room. Passande namn tyckte jag, för efter att jag ätit en Dubble Pepperoni Pizza så var jag ganska filled. Gick runt en stund och fotade lite. Kände mig allmänt levande och drog några djupa andetag. Sen vid 7tiden var det dags för The Ghost Tour. Alltså, herregud vilken upplevelse. Först gick vi runt med en utklädd guide i Edinburgh. Helt kölsvart och bara läskiga upplysta gamla byggnader. Kyrkogårdar där han berättade om graverobbers och bodysnatchers. Bläää. Sen gick vi och såg en utställning med tortyrredskap, autentiska från 1800talet. Alla använda minst en gång, som guiden sa. Vidrigt. Fick en sån tokångest i det rummet.
Fast det var inte slut där. Vi gick ner i the dungeons under staden. En underjordisk stad, med valv och mörka gångar. Där dräggen of the old days bodde. Fattiga, kriminella och hemlösa. Han berättade om barnen som bodde där, när staden brann och om häxorna som fortfarande använder ett av valven som en plats för ritualer. Jag bajsade i brallan. Många gånger. Fast det kom bajs 2.0 på slutet av touren när han säger sina sista ord och helt plötsligt är det någon som bara gallskriker rakt ut i luften. När vi står i ett helt svart underjordiskt valv. Och jag slänger mig på en kvinna, bestiger henne som inget och skriker jag med. Som alla andra. Vad fan det var som hände visste ingen, vem det var som skrek först och varför visste ingen heller.
Men nu ska ni få se bilder!
Bra nog sliten efter några timmar på en buss, ett jävla letande efter boende som inte hette "Den Gylldene HummerN".
Massor med coola affisher om pågående musik events i Skottland. På mitt hostel.
Fett läskig målning i trappen.
Matsalen, så jävla mysigt. Man kunde spela sin egen iPod i ett högtalarsystem och sitta och snacka. Man fick använda köket hur man ville.
På the royal mile i Edinburgh.
En söt gata.
Royal mile.
Fett läskig katedral
Förr byggdes allt så tätt i Edinburgh så därför kallas sådana passager för Closes.
Nu ska jag inta ryggläge. PÖSS.
Ni ska få se lite bilder från Edinburgh, ska bara berätta lite först. Jag hade ingen större brådska att ta mig dit igår, så jag pallrade mig till busstationen vid 11 typ, åkte 11.35 med megabus. Det var helt ok, bytte buss i Dundee. Lyssnade på musik och sådär och helt plötsligt så kommer vi ut ur skogen och där öppnar sig ett helt hav upp! Med slätt efter slätt med grönt, orange, rött, brunt, får, stenmurar och enstaka träd. Och bakgrunden till allt detta var ett enda stort hav. Jag kan utan att ljuga säga att jag skrattade och grät samtidigt. Det var för vackert för den simpla människohjärnan att ta in. Tydligen var det bara jag som tyckte det för det var bara jag som...flippade.
När jag kom fram till Edinburgh vid 4tiden så fick jag panik för jag scanade stället efter hostels och hittade bara typ femstjärniga hotell där man vid incheckningen fick en gyllene hummer på huvudkudden typ. Not my kind o' place sattsägaaah. Så jag gick helt enkelt in på ett utav dom där tjusiga och frågade rakt ut, var faen gömmer ni 10-pund-natten boendena? Han grimaserade rätt så fint åt mig och med snipig mun att runt hörnet fanns det ett hostel. Tack. Bitch. När jag vände mig om en gång för att titta om han tittade på mig så fick jag the stink-eye från en ur the staff. Big time. Det hette MacBackpacker. Okej, jag vet. Kanske inte det fiffigaste namnet men för 12 pund natten så fick det duga. Det var massor med ungdomar och från alla olika länder. Skittrevligt faktiskt. Väldigt chill lounge där folk hängde, vissa målade, andra komponerade musik. Jag satt i den stora soffan och läste.
Gick ut igen vid 5tiden och letade efter käk, hittade ett ställe som heter The Filling Room. Passande namn tyckte jag, för efter att jag ätit en Dubble Pepperoni Pizza så var jag ganska filled. Gick runt en stund och fotade lite. Kände mig allmänt levande och drog några djupa andetag. Sen vid 7tiden var det dags för The Ghost Tour. Alltså, herregud vilken upplevelse. Först gick vi runt med en utklädd guide i Edinburgh. Helt kölsvart och bara läskiga upplysta gamla byggnader. Kyrkogårdar där han berättade om graverobbers och bodysnatchers. Bläää. Sen gick vi och såg en utställning med tortyrredskap, autentiska från 1800talet. Alla använda minst en gång, som guiden sa. Vidrigt. Fick en sån tokångest i det rummet.
Fast det var inte slut där. Vi gick ner i the dungeons under staden. En underjordisk stad, med valv och mörka gångar. Där dräggen of the old days bodde. Fattiga, kriminella och hemlösa. Han berättade om barnen som bodde där, när staden brann och om häxorna som fortfarande använder ett av valven som en plats för ritualer. Jag bajsade i brallan. Många gånger. Fast det kom bajs 2.0 på slutet av touren när han säger sina sista ord och helt plötsligt är det någon som bara gallskriker rakt ut i luften. När vi står i ett helt svart underjordiskt valv. Och jag slänger mig på en kvinna, bestiger henne som inget och skriker jag med. Som alla andra. Vad fan det var som hände visste ingen, vem det var som skrek först och varför visste ingen heller.
Men nu ska ni få se bilder!
Bra nog sliten efter några timmar på en buss, ett jävla letande efter boende som inte hette "Den Gylldene HummerN".
Massor med coola affisher om pågående musik events i Skottland. På mitt hostel.
Fett läskig målning i trappen.
Matsalen, så jävla mysigt. Man kunde spela sin egen iPod i ett högtalarsystem och sitta och snacka. Man fick använda köket hur man ville.
På the royal mile i Edinburgh.
En söt gata.
Royal mile.
Fett läskig katedral
Förr byggdes allt så tätt i Edinburgh så därför kallas sådana passager för Closes.
Nu ska jag inta ryggläge. PÖSS.
Kommentarer
Trackback
