subhumangirl

Tusen och åter tusen ideér, tankar och "jag skulle vilja" går runt i huvudet, men det händer inte speciellt mycket. Är det verkligen så jävla svårt att förverkliga något man vill? Jag har ju redan gjort det förut så jag borde veta hur man gör! Jag ville jobba utomlands, so I did. Nu vill jag...ja vad fan vill jag? Jag vill allt!

Läste igenom hela min blogg igår, som är ungefär två år gammal. Kände att jag var fan så mycket roligare förut. Eller jag skrev roligare, Errol tyckte dock att jag skrev osammanhängande och efter en mörk blick från mig så var den diskussionen över. Jag är nog lika rolig nu som förr men jag hittar liksom inte inspirationen till att dela med mig av det.

Som till exempel läste jag att jag hade hittat på ett nytt djur "Panta", en blandning mellan en panda och en panter. Till det hade jag författat en hel fejkad intervju med en äldre par från skogarna i Norrland. Alltså, va? Vilken fantasi! Vilket sinne!

Å ena sidan skulle jag vilja vara den där tjejen igen, men å andra sidan vet jag så mycket nu som jag inte gjorde då. Lärt mig så mycket om mig själv. Jag är lika bitter som jag var då, men jag använder inte bloggen på samma sätt. Jag tror jag ska börja faktiskt!



Idag började dagen som ungefär alla andra dagar med att Errols mobilalarm ringer trehundra år för tidigt och vi somnar om. När han gick till jobbet kirrade jag frukost, åt min dagliga vitamintablett (ja, vad är det?) och tittade på Hem till gården. (Ja, vad är det?). Och jag sitter fortfarande på samma fläck. Funderar på om jag ska traska ner till Errol på jobbet och störa honom lite. Han hatar när jag låtsas att jag är en katt. Det får jag inte göra i butiken. Jag har fått en gräns satt där. Får inte tassa på honom med min låtsaskatt-tass. Tråkigt.


Hoppas att ni har antecknat!