de sista stegen till ett annat land
God kväll.
På TV:n bredvid mig rullar South Park, män som hoppar på sina förstorade testiklar. Jag borde kanske slå på ljudet och kolla vad fan det är som händer men hittar inte orken. Det är intressant med mig tycker jag, jag har inte ork att slå på ljudet på TV:n men jag orkar gymma fyra gånger i veckan. Kanske för att jag bryr mig lite mer om beach '11 än varför män hoppar runt på sina förstorade testiklar. I don't know...
Amy Winehouse sjunger "What's inside her never dies." Kanske är det så. Det är så tamigfan!
Errol kommer hem när som helst och då ska vi ta pusselbitar på Donkey Kong Returns. Men innan det blir det nog en ansiktsmask och en liten hårinpackning. Älskart! Letade länge och väl efter en hårinpackning som kunde få bukt med mitt frissiga hår. Det var väl inte skitilla men lika bra att mota olle i grind som vi säger här uppe. Nu är mitt hår supersmooth i alla fall. Tack vare SachaJuan. Och han som jobbar på Kicks.
Righteous Brothers - Unchained Melody spelas i bakgrunden till denna text. Filmnörd som jag är, samt lite morbid och brutal spelas en scen upp i mitt huvud. Unchained Melody är en perfekt låt till en riktigt mättad självmordsscen i äkta Tarantino-anda. Det ska vara en kvinna i slowmotion och helst en överdos som man själv får analysera om det var meningen eller inte. Kanske både och, eller så kanske personen i fråga helt enkelt inte brydde sig tillräckligt mycket.
Oh my love, my darling
I've hungered
