subhumangirl

Det är varmt och jag har ingen ork att gå speciellt långt. Hjärtat slår extraslag och jag saktar ner, jag vill någonstans men vet inte vart. Tills jag ser det, det är perfekt. Sätter mig vid tågstationen som är någorlunda avskild och enslig. Musik i öronen säger You could be happy, but I wont know. Det kunde inte varit mer rätt, tänker jag. Jag har ingen aning om hur du känner, vart du är, vad du vill säga eller vem du är hos. Det känns konstigt att inte vara medveten om dig längre, jag vänjer mig fortfarande.

Ett litet tecken är allt jag ber om. Ingenting. Du är verkligen borta.

Jag vet inte av vad,
men jag vet att av hela mitt hjärta pappa.