subhumangirl

Gruset började ganska tidigt, saktade ner på farten lite för att kunna stanna kvar på vägen. Mörkret var så totalt så helljuset knappt hjälpte. Hjärtat som dittills varit lugnt och säkert rusade lite när jag såg svängen alldeles innan målet. Greppet kring ratten hårdnade medan jag sa "Där är huset, jag är helt säker. Där är det". Åkte ner för backen, hjärtat fortsätter rusa.

"Du klarar det gumman"

Stannar med bilen alldeles vid infarten. Lägger märke till att det är ny färg, från träfärgat till rött med vita knutar. Och jag tänker "så originellt". Jag drar ett djupt andetag, knäpper loss bilbältet och kliver ur bilen. Jag stänger bildörren alldeles för hårt.

När jag ställer mig vid infarten så tar det inte lång tid innan jag blir åtta år igen. Det gör lite ont men inte som jag trodde det skulle göra. Stallet stod kvar men det hade blivit lite mer växtlighet kring gården. Det var fint. Bebott. Vinden tar i och det är kallt. Bilen står på tomgång och jag tittar en gång till mot huset innan jag går tillbaka in i bilen, in i värmen.

Gruset sprutar när jag åker därifrån och jag kör lite för fort för den smala grusvägen egentligen. Bonnie Tyler sjunger "I really need you tonight" på radion och jag tänker "det stämmer inte lika mycket nu längre som det gjorde ett tag".