subhumangirl

hela mitt liv har bestått av perioder där jag antingen mått bäst eller sämst. tragiskt men det är bara att inse sanningen. jag har haft en bra period nu, perioderna kan vara en vecka, en sekund, ett år. det spelar ingen roll längd eller innehåll, det är formen som har det sista ordet i hur jag mår. just nu känner jag en dålig period på ingående.

satt nu och kände efter, det gör inte så ont som det gjorde förr. mina dåliga perioder förr var riktigt svarta. jag är nöjd och glad att mina djupaste dalar inte är som förr, jag håller mig fortfarande ovanför molnen.
I need some wind to get me sailing.


mina dåliga perioder består oftast av ett enda långt överanalyserande av exakt allting. man vill så mycket, men får så lite gjort. jag gråter lätt, men under dessa perioder är det extremt. en "rädda barnen"-reklam med en inzoomning på en svart tavla full med bulletholes så är det kört sen. jag tycker inte synd om mig själv, det känns bara som att jag ska spricka. i sömmarna, mitt hjärta, mina händer knyts för minsta lilla överträdelse.


å andra sidan så ska jag inte klaga, mina ups är bättre än någonsin. det är såhär jag funkar. det är tur att jag vet att jag har vänner som håller mitt hår, min hand och torkar mina tårar. som alltid har en axel att luta sig mot när dimman ligger tjock.