subhumangirl

Idag har jag gjort en rätt så hård rensning på mina facebookvänner och till dom som läser detta och är borttagna - ta inte illa upp för dom som jag har kvar nu på facebook är familj, närmaste vänner och folk som jag på ett eller annat sätt har återkommande kontakt med. Jag vill bara säga att flera av dom som jag tagit bort är sjukt roliga människor och folk som jag kramas med och skrattar gott med när jag träffar dom. Så det har inget med det att göra.


Jag tycker ju om nästan alla! :)

Ibland kommer en period i ditt liv då du undrar "vad hände?". Varför är jag så arg, ledsen eller tom? Varför är alla andra också arga, ledsna eller tomma?

Man slutar tycka om den ena, slutar tänka på den andra. Kommer närmare den tredje. Glider ifrån, struntar i, borttränger. Man har bara en gräns, när den är nådd så är det bara så. Finns inget man kan göra åt att man glider ifrån, struntar i, borttränger.

Man vill inte fastna i den nedåtgående spiralen, kanske är det därför vi helt plötsligt stannar upp och undrar "vad hände?". Kanske är det precis därför vi är så arga, ledsna eller tomma. För att vi vet att det är okej att glida ifrån, strunta i, borttränga.



Det finns alltid en räddning åt oss alla. I vilken form är inte klart. Eller för vad. Men den finns.